fredag 31 augusti 2012

Förklarar

Jag har varit där ingen vill va
På ett ställe som inte är bra
Det är en svaghet
Men hos andra en styrka
Jag har kämpat i ett evigt krig
Men vunnit enstaka slag
Det är en svaghet
Men hos andra en styrka
Fråga inte mig vad lycka är
Vad som är vackert i vår värld
För jag har inga bra svar
Kvar i mitt förvar
Jag har varit där ingen vill va
Och är kvar där än idag

när någon håller ett oväntat litet föredrag

Som jag skrev i förrgår hade jag ett samtal med min mammas väninna när vi var ute. Hennes bror tog livet av sig tidigare i vår och hon berättade för mig hur hon har tagit allt det här. Om han bara hade vetat hur många som tyckte om honom så hade han aldrig tagit livet av sig. På hans begravning hade folk varit tvungna att stå utanför kyrkan för att de inte fick plats. Hon försökte även förklara den sorg hon känner när han valde att lämna allt, alla vänner och familjemedlemmar han har lämnat som nu behöver leva i ständig sorg och saknad. Han sa aldrig hur han mådde, han hade gett upp många år innan och tillslut vågade han ta sitt liv.
Vi båda började gråta när vi stod där på gatan utanför restaurangen. Hon grät utav sorg, ilska och vilja att förklara för mig hur folk känner sig och hur mycket mer ont det gör än att jag säger hur jag mår, jag grät för att jag kanske insåg vad jag håller på med.
Jag har aldrig trott att folk bryr sig om mig på riktigt. Jag har bara tänkt att dem måste bry sig om mig och därför gör dem det. Men någonstans så kanske jag får tänka om. Det sista jag vill är att skada dem som står mig nära och jag måste försöka tänka på hur mycket dem faktiskt skulle ta skada och hur sorgen skulle ta över för dem. Det är en enkel utväg för mig att ta men den är inte rättvis för dem som försöker hjälpa mig, stötta mig och finna andra utvägar för mig. Visst, jag kommer inte se deras sorg på samma sätt men tanken finns att jag vet hur dem kommer att må och det får mig att må dåligt för att jag ens tänker i dem bannorna. Den senaste våren har mina självmordstankar varit rätt stora men jag har räddats innan något allvarligt har hänt. Gjort två självmordsförsök och när till att göra fler än så. Jag har ibland bett om hjälp när jag har känt mig så nära att vilja ta slut på allt och just i denna stunden är jag glad för det. För just idag vill jag leva, jag vet att det kan komma att ändra sig, det är bara att leva med att jag har IPS och att mitt humör svänger som aldrig förr. Men idag vill jag leva, tvivlar fortfarande på att saker kommer bli bättre för just mig men jag vill se hur andras liv utvecklas. Jag vill se min bror ta studenten och bli en man, jag vill se mina föräldrar bli gamla, jag vill se mina vänner gå vidare i livet och hålla hårt kvar i dem, jag vill se om jag någonsin kommer hitta en man att älska och ibland vill jag till och med se mig själv vara lycklig för en dag.

Ett långt inlägg men så väl kloka funderingar!

torsdag 30 augusti 2012

kämpar för dig och kanske för mig


Skrev ihop en liten text som jag tänkte försöka fixa lite ackorder till när jag mår lite bättre i halsen. Älskar verkligen att skriva!

det är ett steg fram
och två steg bak
kämparen är svag
men den finnas kvar
kanske är det tur 
kanske är det vilja 
hur ska jag kunna hålla reda på skillnaden

oh jag kämpar för att se ditt leende
jag kämpar för att du har sagt att det är värt det
"allting kommer bli bra min vän"
det är dina ord och jag måste tro att det är sanning
oh jag kämpar för att du har sagt att du inte kan leva utan mig
jag kämpar för att jag inte kan leva utan dig

dagar, timmar, minuter
aldrig ett andetag i fel riktning
linan är så tunn
så jag får hela tiden se upp
för att kliva fel
halka till, ramla ner
för det är för farligt
slaget blir hårt
och vägen tillbaka svårt

oh jag kämpar för att se ditt leende
jag kämpar för att du har sagt att det är värt det
"allting kommer bli bra min vän"
det är dina ord och jag måste tro att det är sanning
oh jag kämpar för att du har sagt att du inte kan leva utan mig
jag kämpar för att jag inte kan leva utan dig

jag ville aldrig göra fel
jag ville aldrig såra någon
men nu måste jag minnas ditt ansikte
även om glädjen finns
så kommer jag aldrig glömma
din sorg

oh jag kämpar för att se ditt leende
jag kämpar för att du har sagt att det är värt det
"allting kommer bli bra min vän"
det är dina ord och jag måste tro att det är sanning 
oh jag kämpar för att du har sagt att du inte kan leva utan mig
jag kämpar för att jag inte kan leva utan dig

onsdag 29 augusti 2012

En kväll i augusti

Var på vårdcentralen tidigare idag och har alltså infektion i halsen. Inget smittsamt bara mycket jobbigt! Gurglar någon lösning som gör att det blir bedövat i halsen så att jag kan svälja. En mycket bra anledning att inte äta men jag vill bli av med denna infektionen så jag ska äta i iallafall!

Ikväll gick vi till en restaurang som heter Latina och körde lite musikquize, väldigt roligt. Dock vann inte vårt lag, men men. Pratade med mammas kompis som berättade ganska jobbiga men behövliga saker. Skriver mer om det imorgon tror jag, ska försöka sova lite och ta mig till terapin imorgon!

tisdag 28 augusti 2012

DBT - individualterapi

Idag var det dags att träffa terapeuten  och jag var minst sagt lite nervös inför samtalet. Har haft en mer eller mindre kaosvecka men nya skärsår samt många stunder då jag har spytt. Har ändå varit duktig att skriva upp de flesta dagarna så att vi kunde göra en kedjeanalys. Gjorde en över den dagen som hade varit värst men vet inte riktigt om det gav sådär jättemycket eller heller så många svar på hur jag hade kunnat göra istället för att skära eller spy. Genom en kedjeanalys får man en översikt över hela dagen och går igenom var det möjligen gick fel och vad man kunde göra istället vid vissa tillfällen. Det känns fortfarande lite luddigt att göra sånt men förhoppningsvis känns det lite bättre om ett tag.

Nu ska jag försöka jag gå igenom läxan och bestämma mig för vad jag ska använda mig av denna veckan för att uppnå medveten närvaro.

Dans

Igår dansade jag, första gången på lite över ett halvår. Det var skitjobbigt och det känns verkligen att man inte har tränat ordentligt på länge. Men jag måste verkligen fixa till saker och ting och försöka att börja äta mer som man borde. Jag vet att det berodde på att jag inte hade haft en speciellt bra dag igår att jag var lite trött och kände mig helt enkelt rätt borta i huvudet. Enligt mor får jag inte träna mer än två gånger i veckan, vilket självklart låter helt rimligt men det kommer säkerligen att bli rätt jobbigt i alla fall. Men jag måste verkligen försöka för jag älskar att dansa, på riktigt. Det var helt underbart och fick så mycket feel-good känslor efteråt!

Nu ska jag till Vetlanda för att träffa min terapeut för lite individuell terapi och lite granskning över hur den senaste veckan har gått. Nervös, eftersom den inte gått speciellt bra..

måndag 27 augusti 2012

DBT - färdighetsträning

Idag var alltså den första färdighetsträningen som kommer att vara varje måndag hela hösten. Idag hade vi först lite information om hur hösten kommer se ut samt hur träffarna kommer se ut osv. Gjorde en praktisk mindfullnes övning som bestod utav ett torn utav träklossar som man ska ta bort en och en och sedan stapla på. Man ska få den att inte rasa.. Svårt att förklara. Sen hade vi lite paus och då gick jag ut och rökte med en annan från gruppen (som jag förövrigt har träffat lite innan, skönt tror jag.) Efter pausen gick vi igenom första kapitlet som är "medveten närvaro". Var lite halvt luddigt men det handlar om att man ska vara närvarande i stunden, vara uppmärksam och medveten om känslor, kroppssensationer och tankeinnehåll. Man ska kunna kontroller och styra uppmärksamheten och kunna hålla fokus på en sak i taget.
Det man ska göra för att försöka få medveten närvaro är att man ska lägga märke till vad man upplever utan göra något annat. Man ska liksom acceptera det man känner, hör, ser eller smakar utan att reagera och döma det. kunna beskriva vad man upplever och låta en tanke bara vara en tanke eller en känsla bara vara en känsla. Man ska gå in i upplevelsen och inte oroa sig för något annat. Göra det som krävs för varje uppgift, vara aktsam och följsam. Man ska försöka göra en sak i taget och leva i nuet. Göra bara det som fungerar och det som situationen kräver och undvika olika negativa begrepp. Möta den faktiska situationen som man befinner sig i. Sätta upp mål och vad som behövs för att uppnå dem samt frigöra sig från plågsamma känslor som minskar möjligheten att nå sina mål.

Vad tyckte jag då.. 
Jag tycker verkligen att det låter klokt och allt möjligt men jag är lite orolig för att jag inte kommer klara av att jobba så som "ska". Jag vet att inget är fel inom DBT och det är bara en själv som sätter upp "reglerna". Men det var inte lika skrämmande med gruppen som jag trodde och det var inte heller någon stor grupp vilket var riktigt skönt faktiskt. Har fått en hemläxa som vi ska göra till nästa gång vi ses då den ska gås igenom osv. Den handlar mycket om vad man ska göra och hur man ska göra för att uppnå medveten närvaro. Det finns nämligen olika delar i vad man ska göra och hur man ska göra, vilket jag inte skrev till er. Tre delar vid varje punkt och vi skulle börja med att försöka med en i alla fall.

Tänkte att jag skulle skriva av mig lite om DBT varje gång jag har haft ett sådant möte så får ni se lite vad jag går igenom osv. Säg till om ni absolut inte gillar det.