tisdag 27 mars 2012

sömnlös inatt

Var hos psykologen idag och ska tillbaka till sjukhuset imorgon vi åtta. Vad jag kommer göra där vill jag inte nämna än men jag är nervös och tankspridd över vad som kommer att ske.
Det som ändå får mig nogorlunda på fötterna är min familj och mina vänner. Alla säger att dem betyder så mycket men det är egentligen inte förrens nu jag verkligen känner det på riktigt. Denna gången vill jag visa min bror hur en syster ska vara, jag ska ordna till allt så att vi i sommar kan åka iväg, bara han och jag. Jag ska visa mina föräldrar att jag kan och vill. Och jag ska visa och ge mina vänner tillbaka allt det dem ger mig dag och natt, trygghet!

Men först ska jag ta tag i mig själv.

måndag 26 mars 2012

livet är en almanacka?

Det blev ändrade planer för mig idag i alla fall. Träffade självklart min skatt Elle, vilket var helt fantastiskt. Vi tog en promenad runt sjön och snackade om allt vi har missat hos varandra den senaste tiden. En massa mysiga saker för henne såsom allt med lägenheten och Johannes, jobbet osv. Så glad för hennes skull!


Blev ingen utflykt till Jönköping för Henrik var hemma och VABade, jobbigt för honom. Så vi får se när det blir istället, han skulle höra av sig. Och med detta menar jag ju då uppföljningssamtalet som jag har pratat om, han jobbar på ätträningen. Meninge var att vi skulle ha tremånaders samtal typ, för statistik och sådana saker. Det är helt seriöst SÄMST att dem inte längre är en länsenhet. Nu måste man nämligen bo i Jönköping för att få hjälp med ätstörningen, sååå, ja!

Nu är bror snart klar med maten. Sedan blir det teater. Är nervös inför imorgon!

söndag 25 mars 2012

så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Igår satt jag i soffan mest hela kvällen och somnade med tonerna utav Lars Winnerbäcks vackra musik. Idag sov jag så länge, (okej, det blev ju faktiskt sommartid vilket betyder att man drar fram klockan såå..). Vi åkte i alla fall till Kisa för att fira en fyrårig liten prinsessa, en fin kusin. Det var mysigt att träffa dem igen och idag var det lite extra kul på något sätt. Vi var ute i det fina vädret en massa, cyklade på små små cyklar och hade sedan kubbmästerskap. Jag var inte sådär jättebra men kul var det i alla fall!

Nu sitter jag här i sängen och lyssnar på lite musik och försöka få john blund eller någon annan sak att komma och göra mig trött. Imorgon ska jag till ätträningen på uppföljningssamtal och jag är kluven inför det. Jag vet att dem inte kan hjälpa mig på något sätt men jag måste ändå vara ärlig för statistikens skull!
Ska få krama om min fina Elle också, som jag har längtat! 


På tisdag är det besök hos psykologen.. (ohhh, vad fint det lät då. Kanske inte riktigt så fint, men men) Det är då jag ska våga ge honom mitt papper. Bara tanken på det får ångesten att komma.. Shit, ångesten kom verkligen nu på riktigt. Snälla, jag vill bara somna lugnt.



lördag 24 mars 2012

...

Igår slutade inte bra alls. 
Jag ska skriva ner en massa saker som jag vill och ska försöka ge det till min psykolog.
Vill inte såra och förstöra.

fredag 23 mars 2012

blääää

Blev inget bra samtal någonstans och stormen är stor!
Ska till Bella nu och spy galla över både det ena och det andra...

Har nog inget mer att säga.. 

Storm

Inte för att det är storm ute.. Men i mitt huvud är det faktiskt det. Snart får jag ett samtal som kanske leder någonstans på vägen. Jag hoppas lite på det tror jag, eller jag vet inte vad som kommer komma ut av det.. Eh.. Nu blev det ännu rörigare..

torsdag 22 mars 2012

natt

Har inte tagit min sömnmedicin och är rätt trött just nu. Skönt, men jag tror jag ska smyga ut till köket och ta den i alla fall, så att jag slipper vara uppe i natt. Men nu var det inte det jag ville skriva av mig om...


Dem senaste dagarna har jag tänkt fram och tillbaka på nästintill allt. Jobbet, framtiden, mitt liv, dansen, familjen, vännerna osv. Jag har inte ännu funnit många svar men det är mycket tankar som rör sig inuti mitt huvud. Hur ska jag ta mig upp igen när jag har fallit till ruta ett så många gånger. Jag trodde, att efter en höst på ätträningen så var jag på god väg upp, men så möts jag av motgångar som trycker ner mig igen. Nu har jag ingen möjlighet att åka dit igen och jag måste försöka komma fram till vad jag ska lägga krutet, vad jag vill ha föl stöd och hjälp. Jag har stöd från vänner och familj men ibland så räcker det inte med bara stöd, ibland måste man ha hjälpen också. Och den hjälp söker inte jag efter hos mina vänner eller hos min familj. Men då kommer ju frågan, vad behöver jag för att må bra? Jag har samtalskontakt varje vecka men det hjälper ju inte mig tillräckligt... tydligen..
Sånt går mina tankar åt men imorgon hoppas jag på att släppa en bomb. Både hos mig själv och för psykologen. För helt ärligt, jag är inte lycklig eller glad för att leva såhär just nu.



tisdag 20 mars 2012

beslut

Jag vet inte riktigt om dagens samtal gav sådär jätte mycket. Men men, det är bara att kämpa på antar jag. Att försöka hitta någon rak väg och även ta vissa beslut. Men det är sjukt svårt att ta beslut just nu, det gör att jag bara vill lägga mig ner och försvinna. Men någon gång måste jag väl ta beslutet, om inte...

Eh, nu ska jag göra något annat.

måndag 19 mars 2012

Lite hjärntrams

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna stå ut. För varje dag som går påminns jag, påminns om livet i det stora hela. Jag vill inte skada men är så rädd för att jag gör det. Jag vill vara som alla förväntar sig, den dem säger att jag är. Men var är hon? Borta eller bara lite försvunnen för tillfället? Måste hitta henne igen för att orka med tror jag.

Just nu slakt marken jag går på.

söndag 18 mars 2012

hotellets vimmel


Jag och Bella bestämde oss att vi skulle ut och festa igår och vi tänkte gå till hotellet för en gångsskull. Kan väl säga som så att vi hade redan kunnat sitta bara hon och jag hemma med vin och cigg på balkongen. Men det var ändå en helt okej kväll, fick ju umgås med bra folk i alla fall. 

fredag 16 mars 2012

monster

Jag slår vad om att alla har röster i sitt huvud hela dagarna. Rösterna kan säga både det ena och det andra, det vet man nästan bara själv. Men hur ska man göra när det börjar bli en kamp i stället, när det börjar kännas som att du är i underläge. När rösterna inte längre pratar med dig utan skriker, och inte lite då och då utan hela tiden. Det är då rösterna förvandlas mer till monster och dem verkar ha förmågan att utvecklas och bli fler och fler. Plus att dem inte använder sig utav snälla saker när dem skriker utan det blir mer, "du är ful, äcklig, tjock, dum, ingen vill ha dig, ingen bryr sig om dig..."
Att höra dem monsterna hela dagarna måste vara jävligt jobbigt. Dem skriker och skriker tills din egen röst och vilja är så liten att dem hoppar på den och skrattar, och så kör dem på med sina metoder.

Ja, det är jävligt jobbigt!

torsdag 15 mars 2012

ung och dum

Det kanske inte är så sant ändå, vilken ålder man nu då menar med ung..

Gungan får en lätt skjuts utav vinden
träden viner och solen står högt på den blåa himlen 
en tjej med blont hår hoppar fram till gungan
gungar högt och skrattar till lite
hon flyger
högt upp flyger hon
ibland känns det som att hon är en fågel
gungan tar henne till en drömplats
kanske som en fågel
kanske iväg på en semester
ingen vet
men alla vet att hon är ett leende barn



onsdag 14 mars 2012

Det gör ont

Det gör ont, värker och trycker näst intill överallt. Vet egentligen bara en sak jag kan göra, och kanske blir det så, kanske inte.


Idag.. Vaknade hos mamma, såg inspelning utav 112 utanför vårt hus (hoppas gubben mår bra), drack kaffe, åkte till Nässjö, beundrade Moa på scenen, fika hos Mjukis, hem igen. Nu sitter jag här i sängen och väntar på att mina propavan ska hjälpa så att jag somnar. Inget mer intressant att skriva idag inte.

Vi får se hur kvällen slutar!

tisdag 13 mars 2012

hos mor

Blev att jag åkte till mor nu ikväll och ska sova här tills imorgon. Alltid mysigt att träffa mor minsann.
Dansen innan då.. Det gick bra tror jag, ska försöka göra lite koreografi tills nästa vecka. Kommer nog bli bra.

Eh, orkar inte.. 
Mitt liv är inte en dans på rosor i nuläget. Hade ett läkarbesök idag som kanske gick bra, vem vet. Ska till psykologen på torsdag och jag vet inte hur det känns inför det. Min psykolog kom även in och pratade med mig när jag satt hos läkaren. Jag tror läkaren var rätt vilsen hur han skulle göra, om han vågade släppa mig eller något. Nu har jag, som så många gånger förr gått in i något "löfte" med läkaren och psykologen, men vem vet om jag håller det. Vi får se helt enkelt. 

Känner mig inte bra alls just nu. Ikväll blir det dans och jag hoppas att folk kommer ha lite kul. Jag vågar inte riktigt skriva ut allt i bloggen eftersom jag inte vet vilka som läser, om hur mina dagar är osv. Men kanske får jag mod till det också, eller så skiter ni fullständigt i det. Kanske ska man skriva om gröna gräsmattor, sol och sjungande fåglar istället..


fredag 9 mars 2012

Fredag

Första inlägget via mobilen till bloggen nudå. Har haft en extremt produktiv dag, började med att klippa min brors hår (han blev snygg!), sedan gick vi tillsammans till djursffären och köpte schampo till Enya. Passade ju självklart på att ta med henne ut på en långpromenad.
Egentligen borde jag städa mitt rum men all min energi dog nu utav någon anledning. Får se hur det blir.. Ikväll blir det i alla fall mys med ghostgänget!

Kvällen igår slutade inte bra...

torsdag 8 mars 2012

Kony 2012

Hade det är varit en stor omsättande blogg så hade jag efter detta inlägget fått extremt mycket kommentarer om att jag troligtvis är dum i huvudet. Kanske är det skönt att jag då inte har någon stor blogg, tycker ni ändå att jag är dum i huvudet så är det er ensak. 
Men jag kollade nyss igenom Kony 2012 videon (Ja, kanske lite sent men har inte haft den rätta tiden). Det är en hemsk video på alla sätt och vis. Att det finns en människa som inte har någon som helst medlidande, hjärta eller hjärna, att behandla barn så som han gör är fruktansvärt. Och som han säger i videon, skulle detta hände på någon annan plats tex USA eller Sverige för den delen så skulle det stoppas direkt. Det är inte accepterat att behandla barn på det sättet och det är så synd att världen ser så pass annorlunda ut när det gäller sådant.

Då till det som kanske gör er förbannade...
Jag är en tjej som så länge har plågat mig själv på olika sätt. När jag då ser sådana här saker så kan jag inget mer än att skämmas. Här går jag runt i livet och klagar på saker som andra inte ens har några tankar på men ändå fortsätter jag. Jag har verkligen kämpat mot dessa tankar så himla länge och nu kom dem upp igen. Min vilja att gå ner i vikt, se snygg ut, vara bäst på allt är så stor att det skrämmer mig. Vissa barn har inte ens mat för dagen och dem gråter glädjetårar när dem får det minsta lilla. Men frågan är på något sätt om det kommer ändra mitt sätt, eller andras sätt för övrigt?
Saken är tyvärr den att vår värld ser så väldigt olika ut. Vissa delar har det bättre ställt, kommit längre i "utvecklingen" om man kan kalla det för det. Jag kan inte gråta av glädje varje dag jag får mat för det är en utav dem naturligaste sakerna i vårt samhälle. Folk skulle bli misstänksamma om jag var överrumplad över en dag i en affär, på ett fik, i en bil osv. Då är ju fan frågan hur man ska ställa sig? Hur ska man tänka, känna, tycka och göra?

Saken är den att på något sätt får inte vi inte glömma bort att även om vi lever ett "lyxliv" så uppstår problem. Visst kan det låta som a peace of cake för någon i Uganda men vi måste på något sätt fortsätta med vårt. Jag pratar för mig själv när jag säger detta - bara för att jag har kollat på den filmen så kommer inte jag att uppskatta livet mer.
Upprörd, varsågod! Men det är min åsikt!
Jag är glad inombords att jag inte lever i Uganda, det är jag verkligen. Jag önskar att Kony kommer att hittas och att detta försvinner. Men det kommer inte sluta, tyvärr. Det kommer alltid komma nya kriser och det vet vi alla. Vi kan tyvärr inte övervinna hela världen, så... Glöm inte bort er själv, forsätt kämpa för att ditt liv ska bli så bra som möjligt. Och, underskatta inte dina egna problem för dem är stora för dig och det räcker!

Nytt igen

Det må vara jobbigt för er. Men jag startar en ny blogg för att den andra blev för krånglig. Jag bor inte i Stockholm längre och orkade inte byta tillbaka namnet och allt då det var rätt krångligt förut. 


Idag har hela familjen varit hemma. Bror hade studidag och far tog ledigt i två dagar, rätt okej ändå. Kollade på film i förmiddags, har hunnit med en fika hos mor, postat ett brev. Imorgon kommer vi att ordna med en filmvisning för Ghostfilmen, det ska bli rätt mysigt ändå!

Jag har lite panik just nu inför allt. Jag vill bara göra rätt, inför alla men mest inför mig själv och jag vet inte hur riktigt.