måndag 2 juli 2012

Ätstörningar - ett slags missbruk (del 1)


Tänkte dela upp det lite så här kommer första delen i min text!

I den värld vi lever i finns det tyvärr alltför många tjejer, killar, kvinnor och män som har ätstörningar. Diagnoserna kan vara sjukt olika och skilja från person till person. Men mitt i allt handlar det om exakt samma sak, maten. Maten är ätstörningens värsta men kanske även bästa vän. Oavsett vilket så är ändå maten i fokus för en med ätstörning. Antingen så använder man maten som tröst när man mår dåligt eller så undviker man det så gott det går.

När en person får för sig att hon/han är för tjock börjar ofta en bantningsperiod och sen kan det bli så fel. För oavsett om man går ner i vikt eller inte så är man inte nöjd. Då kanske tankarna börjar gro och man inser att, "äter jag mindre mat så går jag nog ner i vikt". Där börjar någon slags fobi för mat och för vissa specifika ingredienser/maträtter. Eller så går man åt andra hållet att du tar till maten som tröst för att du mår dåligt eller kanske känner att du inte lyckas gå ner i vikt. Du börjar hetsäta och ibland kanske man väljer att spy upp det för att man mår för dåligt över att man har ätit. Vissa använder sig utav extrem träning för att få bort all mat och vilja bli smal. Och allt detta beror på samma sak, maten. Det blir som något slags missbruk. Det enda du tänker på är mat, träning, vikt och utseende.

En person med ätstörning är inlåst i sitt egna fängelse och berättar helst inte för någon om vad dem tänker och känner. Man är helt sluten att tänka på, "vad har jag ätit", "vad ska jag äta", "hur ska jag komma undan med att äta", osv. Det är som ett heltidsarbete i huvudet som kan göra att koncentrationen blir sämre.
Det kan vara väldigt svårt för andra att förstå en person med ätstörning, "hur kan hon/han tycka att mat är farligt, det är ju gott". Och det är svårt att förklara det faktum, men känslan av att inte duga, räcka till och inte vara värd något spelar roll. Man anser sig själv inte vara värd mat. Man kan fortfarande tycka viss mat är god även om man har en ätstörning men väldigt ofta blir det negativt. Det var fel att tycka att maten var god, och man straffar sig själv på olika sätt.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet, du har verkligen fångat ästörningens verklighet i din text!
    Kram <3

    SvaraRadera
  2. åhh jätte bra skrivet Emma!
    du är så otroligt duktig till att få till dina texter!!!
    <3

    SvaraRadera