lördag 19 maj 2012

blandade känslor

ARG! MIN ENA STRÄNG PÅ GITARREN ÄR SÖNDER......


Inatt ska jag för första gången sova i mitt rum i pappas nya lägenhet. Hoppas på en lugn och skön natt faktiskt.
Dagen började rent ut sagt pissed of! Gjorde bort mig på avdelningen och fick det dumma påhoppet som jag egentligen visste att jag skulle få. Jag blir så jävla trött på att inte tas på allvar. Varit förbannad hela dagen och ingen i personalen har sagt ett ljud till mig mer än frågan av sjuksköterskan när jag skulle hem pga medicindelning osv. Så på ett sätt ville jag verkligen bara åka därifrån för att slippa skiten. Nej, jag mår verkligen inte bra men det gör jag inte där uppe heller. Blir så trött på deras tjat och ser igenom deras vilja att manipulera mig, på ett negativt sätt. De säger att jag inte har en ätstörning, är inte deprimerad och har ingen diagnos. 
1: Ätstörning har jag, tyvärr, och jag försöker fan kämpa med det och inse själv att jag har det så det blir liksom inte bättre när man får höra deras teori.
2: Inte deprimerad.. Okej, inte för det men vad kallar man det här måendet då? Jo, de säger att jag är skadad från förr och därför mår dåligt. Jag vet att det finns sjukt många "faser" i en depression så försök inte.
3: Nej, jag har ingen diagnos (vad vi vet eftersom de inte testar något) men ska man bli sämre behandlad för det? Risken finns ju att man kommer in i något framöver och då blir det ju värre att ta sig ut ifrån det.

Jag vet snart inte vilken väg jag ska ta för att försöka få ordning på detta. Har skrivit en massa olika de senaste dagarna. Går och nästan väntar på att min Lamifal eller vad fan den heter ska börja hjälpa mig. Men vad gör jag om den inte gör det, kommer jag att klara igenom dagarna som dem är nu, fast hemma istället? 
Det snurrar en hel del uppe i huvudet!

Nu ska jag dricka upp det Cubanska kaffe som pappa har fått från Vaxblekaren, det är skitgott. Sen ska jag duscha, ta sömntabletterna och försöka få bort den oändliga stormen för ett tag.


Vad fan hände med friheten vi kände i vintras?

1 kommentar:

  1. Usch, låter jobbigt. Och jag känner igen mig i det där det du skriver.
    Hoppas att du får må bättre snart och att du bli behandlad bättre!
    KRAM!

    SvaraRadera