torsdag 8 mars 2012

Kony 2012

Hade det är varit en stor omsättande blogg så hade jag efter detta inlägget fått extremt mycket kommentarer om att jag troligtvis är dum i huvudet. Kanske är det skönt att jag då inte har någon stor blogg, tycker ni ändå att jag är dum i huvudet så är det er ensak. 
Men jag kollade nyss igenom Kony 2012 videon (Ja, kanske lite sent men har inte haft den rätta tiden). Det är en hemsk video på alla sätt och vis. Att det finns en människa som inte har någon som helst medlidande, hjärta eller hjärna, att behandla barn så som han gör är fruktansvärt. Och som han säger i videon, skulle detta hände på någon annan plats tex USA eller Sverige för den delen så skulle det stoppas direkt. Det är inte accepterat att behandla barn på det sättet och det är så synd att världen ser så pass annorlunda ut när det gäller sådant.

Då till det som kanske gör er förbannade...
Jag är en tjej som så länge har plågat mig själv på olika sätt. När jag då ser sådana här saker så kan jag inget mer än att skämmas. Här går jag runt i livet och klagar på saker som andra inte ens har några tankar på men ändå fortsätter jag. Jag har verkligen kämpat mot dessa tankar så himla länge och nu kom dem upp igen. Min vilja att gå ner i vikt, se snygg ut, vara bäst på allt är så stor att det skrämmer mig. Vissa barn har inte ens mat för dagen och dem gråter glädjetårar när dem får det minsta lilla. Men frågan är på något sätt om det kommer ändra mitt sätt, eller andras sätt för övrigt?
Saken är tyvärr den att vår värld ser så väldigt olika ut. Vissa delar har det bättre ställt, kommit längre i "utvecklingen" om man kan kalla det för det. Jag kan inte gråta av glädje varje dag jag får mat för det är en utav dem naturligaste sakerna i vårt samhälle. Folk skulle bli misstänksamma om jag var överrumplad över en dag i en affär, på ett fik, i en bil osv. Då är ju fan frågan hur man ska ställa sig? Hur ska man tänka, känna, tycka och göra?

Saken är den att på något sätt får inte vi inte glömma bort att även om vi lever ett "lyxliv" så uppstår problem. Visst kan det låta som a peace of cake för någon i Uganda men vi måste på något sätt fortsätta med vårt. Jag pratar för mig själv när jag säger detta - bara för att jag har kollat på den filmen så kommer inte jag att uppskatta livet mer.
Upprörd, varsågod! Men det är min åsikt!
Jag är glad inombords att jag inte lever i Uganda, det är jag verkligen. Jag önskar att Kony kommer att hittas och att detta försvinner. Men det kommer inte sluta, tyvärr. Det kommer alltid komma nya kriser och det vet vi alla. Vi kan tyvärr inte övervinna hela världen, så... Glöm inte bort er själv, forsätt kämpa för att ditt liv ska bli så bra som möjligt. Och, underskatta inte dina egna problem för dem är stora för dig och det räcker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar