tisdag 27 mars 2012

sömnlös inatt

Var hos psykologen idag och ska tillbaka till sjukhuset imorgon vi åtta. Vad jag kommer göra där vill jag inte nämna än men jag är nervös och tankspridd över vad som kommer att ske.
Det som ändå får mig nogorlunda på fötterna är min familj och mina vänner. Alla säger att dem betyder så mycket men det är egentligen inte förrens nu jag verkligen känner det på riktigt. Denna gången vill jag visa min bror hur en syster ska vara, jag ska ordna till allt så att vi i sommar kan åka iväg, bara han och jag. Jag ska visa mina föräldrar att jag kan och vill. Och jag ska visa och ge mina vänner tillbaka allt det dem ger mig dag och natt, trygghet!

Men först ska jag ta tag i mig själv.

måndag 26 mars 2012

livet är en almanacka?

Det blev ändrade planer för mig idag i alla fall. Träffade självklart min skatt Elle, vilket var helt fantastiskt. Vi tog en promenad runt sjön och snackade om allt vi har missat hos varandra den senaste tiden. En massa mysiga saker för henne såsom allt med lägenheten och Johannes, jobbet osv. Så glad för hennes skull!


Blev ingen utflykt till Jönköping för Henrik var hemma och VABade, jobbigt för honom. Så vi får se när det blir istället, han skulle höra av sig. Och med detta menar jag ju då uppföljningssamtalet som jag har pratat om, han jobbar på ätträningen. Meninge var att vi skulle ha tremånaders samtal typ, för statistik och sådana saker. Det är helt seriöst SÄMST att dem inte längre är en länsenhet. Nu måste man nämligen bo i Jönköping för att få hjälp med ätstörningen, sååå, ja!

Nu är bror snart klar med maten. Sedan blir det teater. Är nervös inför imorgon!

söndag 25 mars 2012

så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Igår satt jag i soffan mest hela kvällen och somnade med tonerna utav Lars Winnerbäcks vackra musik. Idag sov jag så länge, (okej, det blev ju faktiskt sommartid vilket betyder att man drar fram klockan såå..). Vi åkte i alla fall till Kisa för att fira en fyrårig liten prinsessa, en fin kusin. Det var mysigt att träffa dem igen och idag var det lite extra kul på något sätt. Vi var ute i det fina vädret en massa, cyklade på små små cyklar och hade sedan kubbmästerskap. Jag var inte sådär jättebra men kul var det i alla fall!

Nu sitter jag här i sängen och lyssnar på lite musik och försöka få john blund eller någon annan sak att komma och göra mig trött. Imorgon ska jag till ätträningen på uppföljningssamtal och jag är kluven inför det. Jag vet att dem inte kan hjälpa mig på något sätt men jag måste ändå vara ärlig för statistikens skull!
Ska få krama om min fina Elle också, som jag har längtat! 


På tisdag är det besök hos psykologen.. (ohhh, vad fint det lät då. Kanske inte riktigt så fint, men men) Det är då jag ska våga ge honom mitt papper. Bara tanken på det får ångesten att komma.. Shit, ångesten kom verkligen nu på riktigt. Snälla, jag vill bara somna lugnt.



lördag 24 mars 2012

...

Igår slutade inte bra alls. 
Jag ska skriva ner en massa saker som jag vill och ska försöka ge det till min psykolog.
Vill inte såra och förstöra.

fredag 23 mars 2012

blääää

Blev inget bra samtal någonstans och stormen är stor!
Ska till Bella nu och spy galla över både det ena och det andra...

Har nog inget mer att säga.. 

Storm

Inte för att det är storm ute.. Men i mitt huvud är det faktiskt det. Snart får jag ett samtal som kanske leder någonstans på vägen. Jag hoppas lite på det tror jag, eller jag vet inte vad som kommer komma ut av det.. Eh.. Nu blev det ännu rörigare..

torsdag 22 mars 2012

natt

Har inte tagit min sömnmedicin och är rätt trött just nu. Skönt, men jag tror jag ska smyga ut till köket och ta den i alla fall, så att jag slipper vara uppe i natt. Men nu var det inte det jag ville skriva av mig om...


Dem senaste dagarna har jag tänkt fram och tillbaka på nästintill allt. Jobbet, framtiden, mitt liv, dansen, familjen, vännerna osv. Jag har inte ännu funnit många svar men det är mycket tankar som rör sig inuti mitt huvud. Hur ska jag ta mig upp igen när jag har fallit till ruta ett så många gånger. Jag trodde, att efter en höst på ätträningen så var jag på god väg upp, men så möts jag av motgångar som trycker ner mig igen. Nu har jag ingen möjlighet att åka dit igen och jag måste försöka komma fram till vad jag ska lägga krutet, vad jag vill ha föl stöd och hjälp. Jag har stöd från vänner och familj men ibland så räcker det inte med bara stöd, ibland måste man ha hjälpen också. Och den hjälp söker inte jag efter hos mina vänner eller hos min familj. Men då kommer ju frågan, vad behöver jag för att må bra? Jag har samtalskontakt varje vecka men det hjälper ju inte mig tillräckligt... tydligen..
Sånt går mina tankar åt men imorgon hoppas jag på att släppa en bomb. Både hos mig själv och för psykologen. För helt ärligt, jag är inte lycklig eller glad för att leva såhär just nu.