En ny avdelning med helt ny personal.
Visst, vissa hade jag träffat någon gång när jag var på A eftersom dem ibland skiftar lite sådär. Men jag kände mig rätt vilsen och liten så jag gick in i ett försvarsskal och var helt enkelt bara alldeles för anti inför allting. En vän som jag lärde känna via arbetsterapin var inlagd på samma avdelning och vi båda två triggade varandra att vara anti och snackade skit om personal och allt annat. På fredagen hade jag läkarsamtal och då kom vi ändå fram till att jag skulle stanna över helgen, även att jag var anti allt. Men jag kände väll på mig att jag egentligen behövde må "
dåligt" för att liksom bättra på mig. Efter fikat och sista ciggen på fredagskvällen hade jag bett att få prata lite med Pernilla, som tydligen hon också ville prata med mig. Kommer knappt ihåg vad jag själv sa men hon tog upp det här att vi hade "
fjantat" runt omkring på avdelningen och sprang fram och tillbaka och skulle ut och röka, som på ett dagis helt enkelt. Men hon såg även igenom och såg på mig att det bara var ett skal och det var så himla sant rakt igenom. Först blev jag arg och ledsen men sen så föll allt. Jag har aldrig blivit tillsagd på ett positivt sätt, hon ville mig verkligen väl och ville därför ha det samtalet för att liksom dra ner mig på jorden igen.
Så hela helgen var mer eller mindre ett enda stort känslokaos. Det kom upp nya känslor inom mig som jag inte visste vad jag skulle göra med. Fick lite läxor ifrån Pernilla så som att jag skulle ta två rundor runt sjukhuset varje dag och bara rensa skallen, fick även lite skrivuppgifter som vi gick igenom tillsammans. Vi bestämde tillsammans att jag bara skulle gå ut och röka en gång i timmen och då bara ta en cigg och inte mer. Det kändes skönt även om det var fruktansvärt jobbigt. Hade inte ätit något på onsdagen eller torsdagen, ytters lite på fredagen och kämpade mig igenom helgen med att äta vid alla mål. Sa även till när det kändes för jobbigt och fick då stöttning.
Orkar inte skriva så mycket mer. Nu lämnar jag det lite bakom mig. Det var en sjukt jobbig vecka men det är ändå sjukt att jag fick mer ut av att vara på en annan avdelning i en vecka istället för sju som det har blivit innan. För information, det är ingen skillnad på avdelningarna mer än vart man bor i länet/kommunen. Men jag såg skillnad och bara till det positiva. Kanske var det för att jag fick en annan syn på mig själv helt fullt, men dem hade aldrig tagit tag i det på samma sätt om jag hade kommit till A. Jag bara vet det och det är rätt synd faktiskt.
Nu ska jag försöka lägga mig i sängen och sova lite.