onsdag 25 juli 2012

yes!

Jag klarade av att handla utan att få ångestsvettningar, springa ut från butiken eller bli helt stirrig. Är nöjd och glad över detta och ska försöka hålla kvar den känslan ett tag.
Visst, jag handlade tillsammans med Ann men jag tänker inte hänga upp mig på det. Det hade säkert inte gått om hon hade stöttat mig och allt men jag klarade ändå av att stå i kassan utan att få panik så att jag praktiskt taget blir helt isolerad och bara glor.

Snart ska jag dra bort till pappa och kolla igenom spritförådet och se om något kan användas till en drink eller två. Innan jag går och läger mig idag ska jag även diska, duscha, packa lite, ta fram kyckling och lax, koka potatisen och lite annat småpill. Det känns lite skönt att veta att jag har något att göra idag så slipper ångesten att komma.. Hoppas jag på.
Måste även testa om jag kan ha min bikini också, blääääää



känslan kommer tillbaks

Ibland kan jag vara så tacksam över att vissa människor i min närhet verkar vilja stötta mig lite extra. När jag satt och pratade med Ann från terapin om att vi skulle ha med oss egen mat till Öland så bara sa hon att vi kunde skriva en lista tillsammans och sen kunde vi gå och handla tillsammans. Jag trodde verkligen inte att det funkade så, visst jag har handlat med henne innan men då för att laga mat på terapin men nu ska jag liksom handla hem mat istället. Är faktiskt lite tacksam över det och även om jag just nu verkligen inte är sugen på att gå och handla så tänker jag ändå göra det. Och saken är den att det mesta jag behöver handla just nu är typ grönsaker och frukter osv eftersom vi hade både lax och kyckling hemma, så ska försöka att tänka att det inte är så farligt.

Jag älskar min levande ängel Lovisa!
Igår åkte jag till Jönköping och hälsade på en vän som är inlagd där. Efter det så bestämde vi att Lovisa skulle hänga med mig hem. Vi satte oss i en liten park och snackade, åkte hem till mig, åt tacopaj och sen satt vi nära varandra och kollade på allsång på skansen. Vi både hade nämligen lite ångest efter pajen och vi vet att det hjälper oss om vi kramar om varandra och sen pratar lite löst om ångesten man känner. Det är verkligen underbart med sådana människor och att jag har tur att ha en vid min sida.

Nu ska jag gå till Willys och shoppa lite...
Hatar ångesten som bara kom sådär nu.. 

måndag 23 juli 2012

vill

Är bara arg på allt möjligt.


Jag vill kunna leva som vilken människa som helst. Slippa vara på min vakt och beredd på minsta lilla tecken.  Kunna ha en dag utan att behöva tänka på hur jag ser ut och behöva använda alla möjliga strategier för att intala mig att jag inte har gått upp hundra kilo för att jag har ätit en macka. Vill gå runt med ett leende på mina läppen, ett äkta sådant. Äta för att jag är hungrig och sluta för att jag är mätt. Vill kunna ta lite till mat för att det är gott och slippa ångesten som kommer springande. Jag vill resa runt i världen och vara precis som alla andra unga i min ålder. Gå runt på stan, ta en fika eller äta glass bland folk utan att tro varenda människa kollar på mig och tänker att jag är alldeles för tjock för att ens få visa mig bland mänskligheten.

Jag vill men kraften är lite för svag i vissa tillfällen.



Måndag

Har precis varit på arbetsterapin och sitter nu och väntar på bussen som ska ta mig till Nässjö. Blev lite ledsen när min favorit på arbetsterapin var sjuk idag. Hon har haft fyra veckors semester och jag har längtat efter henne! Visst, tycker sjukt synd om henne att hon ska behöva vara sjukt efter semestern men ändå. Förhoppningsvis kommer hon imorgon. Tänker inte gå och handla eller laga någon mat med den andra kvinnan, tål henne bara inte. Jag har försökt men det går inte!

Ska i alla fall till Nässjö och träffa en fin vän som var lite för längesen, fina Eva! Kommer säkerligen bli hur mysigt som helst.

söndag 22 juli 2012

andas lugnt

Igår åkte jag och bror till Kisa och till släkten. Kom dit på förmiddagen och ägnade dagen åt att bara ta det lugnt, kolla på kaniner, göra armband, äta god mat och kolla på film. I morse vid halv tio åkte vi mot Vimmerby för att spendera en dag på Astrid Lindgrens Värld. Det var jag, bror, Linnea (15), Ellen (12), Wilma (8), Vera (4) och Melker (1). Farbror och hans fru var också med för att hjälpa oss hålla koll på de tre minsta, hehe!
Har haft det riktigt mysigt och tryckt bort tankar och annat jobbigt. Riktigt skönt att bara få andas lite extra och bara koppla av.
Visst, det var kämpigt att springa runt på Astrid Lindgrens Värld, men inte psykiskt jobbigt utan endast fysiskt faktiskt. Har aldrig känt mig så lugn, normal och lugn bland så mycket folk som jag gjorde idag. Att få springa runt mellan miljöerna och leka med kusinerna, kolla på något skådespel här och där och känna sig värd något på riktigt. Jag är väldigt glad att jag lyckades äta måltider tillsammans med släkten utan att bli helt förstörd. Allt känns så mycket bättre nu när släkten vet min historia, jag känner att jag kan vara mer öppen med allt nu.

Skulle jag få reda på att någon utav mina kusiner skulle ha det minsta bekymmer, så som jag har haft så tänker jag rädda dem direkt. Det kanske är därför jag får lite extra kraft när jag är där. Jag vill liksom visa att jag kan leva även om jag mår som jag gör ibland. Och jag hoppas dem ser hur mycket dem betyder för mig, annars ska jag visa det en dag. 


fredag 20 juli 2012

20 juli

En till vecka har gått och snart är juli också slut. Skulle ju inte skada om det såg till att bli lite varmare ute till att börja med. I för sig är jag väldigt glad att det inte är tryckande värme så att man nästintill känner sig tvingad att åka och lägga sig på någon strand och behöva visa upp sig!

Jag har haft några riktigt feelgood dagar nu! I tisdags åkte jag till Jönköping och träffade Lovisa och Anna, hur underbart som helst! I onsdags kom Lovisa till mig och vi spenderade kvällen och natten i mitt rum hos far. Vi pratade en sjukt massa kan jag säga, somnade inte förrens halv fyra på natten. I går åkte jag över till Tranås och umgicks med Jojo, lille kissen luris som är typ 11 veckor och hennes granne Rebecka hela kvällen. Sov även hos Jojo och vi hade visst också förmågan att sitta och snacka en massa. Hjälpte henne även att storhandla och fick veta hur bra stöd jag hade varit under handlingen samt planeringen. Lite stolt måste jag ändå vara plus att det inte alls kändes jobbigt att gå runt där i mataffären igår. Kanske var för att det inte var mina varor och vetskapen att det inte var jag som handlade egentligen.
Åkte hem till Eksjö vid elva idag och mötte då min mor och min morbror. Vi traskade runt lite i Eksjö stad och åt sedan god lunch på vaxblekaregården, riktigt gott! 

Ikväll har jag än sålänge inga planer men känner mig inte riktigt fit for fight för att göra något speciellt heller men jag får väl se om jag bestämmer mig för något. Har lite panik för att bli rastlös så det lär sluta med att jag gör något.. om jag inte somnar.

måndag 16 juli 2012

they won't

En ny avdelning med helt ny personal. Visst, vissa hade jag träffat någon gång när jag var på A eftersom dem ibland skiftar lite sådär. Men jag kände mig rätt vilsen och liten så jag gick in i ett försvarsskal och var helt enkelt bara alldeles för anti inför allting. En vän som jag lärde känna via arbetsterapin var inlagd på samma avdelning och vi båda två triggade varandra att vara anti och snackade skit om personal och allt annat. På fredagen hade jag läkarsamtal och då kom vi ändå fram till att jag skulle stanna över helgen, även att jag var anti allt. Men jag kände väll på mig att jag egentligen behövde må "dåligt" för att liksom bättra på mig. Efter fikat och sista ciggen på fredagskvällen hade jag bett att få prata lite med Pernilla, som tydligen hon också ville prata med mig. Kommer knappt ihåg vad jag själv sa men hon tog upp det här att vi hade "fjantat" runt omkring på avdelningen och sprang fram och tillbaka och skulle ut och röka, som på ett dagis helt enkelt. Men hon såg även igenom och såg på mig att det bara var ett skal och det var så himla sant rakt igenom. Först blev jag arg och ledsen men sen så föll allt. Jag har aldrig blivit tillsagd på ett positivt sätt, hon ville mig verkligen väl och ville därför ha det samtalet för att liksom dra ner mig på jorden igen.
Så hela helgen var mer eller mindre ett enda stort känslokaos. Det kom upp nya känslor inom mig som jag inte visste vad jag skulle göra med. Fick lite läxor ifrån Pernilla så som att jag skulle ta två rundor runt sjukhuset varje dag och bara rensa skallen, fick även lite skrivuppgifter som vi gick igenom tillsammans. Vi bestämde tillsammans att jag bara skulle gå ut och röka en gång i timmen och då bara ta en cigg och inte mer. Det kändes skönt även om det var fruktansvärt jobbigt. Hade inte ätit något på onsdagen eller torsdagen, ytters lite på fredagen och kämpade mig igenom helgen med att äta vid alla mål. Sa även till när det kändes för jobbigt och fick då stöttning.

Orkar inte skriva så mycket mer. Nu lämnar jag det lite bakom mig. Det var en sjukt jobbig vecka men det är ändå sjukt att jag fick mer ut av att vara på en annan avdelning i en vecka istället för sju som det har blivit innan. För information, det är ingen skillnad på avdelningarna mer än vart man bor i länet/kommunen. Men jag såg skillnad och bara till det positiva. Kanske var det för att jag fick en annan syn på mig själv helt fullt, men dem hade aldrig tagit tag i det på samma sätt om jag hade kommit till A. Jag bara vet det och det är rätt synd faktiskt.

Nu ska jag försöka lägga mig i sängen och sova lite.